Zonindelning på vägarbetsplats: skydds-, arbets- och buffertzon förklarat

Förvarningszonen — tid att reagera

Förvarningen börjar långt före själva arbetsplatsen, med varningsmärket A20 som första signal. Syftet är att ge trafikanten tid att upptäcka arbetet och anpassa fart och placering innan något av de andra lagren ens blir aktuellt.

Buffertzonen — alltid helt tom

Mellan trafiken och själva arbetet ligger buffertzonen, och den ska alltid vara helt tom. Dess enda uppgift är att fånga upp ett fordon som inte hinner stanna eller väja i tid — hela poängen försvinner om någon ställer ett fordon eller lägger material där, även för en kort stund.

Arbetszonen — där jobbet faktiskt görs

Innerst ligger arbetszonen, skyddad av buffertzonen utifrån och ofta av fysiska skydd som barriärer eller skyddsfordon med TMA. Det är bara här arbetet faktiskt utförs — aldrig i buffertzonen, oavsett hur pressad tidplanen är.

• Förvarningszon — trafikanten varnas och ges tid att reagera
• Buffertzon — helt tom, fångar upp ett fordon som inte hinner stanna
• Arbetszon — här utförs själva arbetet, skyddad av barriärer och skyddsfordon

Zonerna ser olika ut på varje ny plats

Hur långa zonerna behöver vara utgår från hastigheten, och där finns fasta minimimått i TDOK 2012:86: säkerhetszonens bredd har en egen tabell, och minsta buffertzon är halva hastighetstalet plus tio meter (90 km/tim ger 55 m). Ovanpå minimikraven kommer en bedömning av sikt och vägens utformning på just den här platsen. I APV 1.1 tränas det genom scenarier hämtade från verkliga vägarbeten, inte bara som en regel att memorera.